Helgen

Det som gör den här helgen så bra (utan rangordning):

- att jag fick träffa mina fina vänner igår (våra samtal får mig att reflektera över vad som verkligen är viktigt här i livet)

- att jag lyckades avstå från alla frestande sötsaker igår (jag känner mig stark nu och jag mår så bra utan det söta)

- att Alfred och Dennis hade en bra gårdag tillsammans, med grävmaskins- och traktorkörning och simning (Dennis är mycket gladare när han kan vara ute och dona)

- att Adele är världens gladaste och mest lättskötta unge (jag tror vi är bortskämda med att hon är så lättskött att vi glömmer bort hur smidigt det är att vara med henne)

- att få hålla vår Elna i famnen och njuta av hennes babydoft (äntligen har jag, på riktigt, insett hur snabbt babytiden är förbi att jag nu förstår att njuta av den)

- att vi har klarat oss relativt bra undan en massa skrik, gnäll och bråk

- en glad mamma -> en glad pappa -> glada barn :)

- regnet och den lägre temperaturen

- mina promenader

- min fina man och våra tre underbara barn (när jag hör om ngn annan som har det svårt, har sjukdom eller ohälsa i familjen får det mig att stanna upp och tänka: "vi är ju lyckligt lottade, vi har ju det faktiskt bra")

Snabb uppdatering i midsommartid

Det är ganska fullt upp hos oss just nu, därför hinner/orkar jag inte skriva här så ofta.
Vardagen rullar på, jag tycker det går ganska bra faktiskt. Det som fattas oss mest nu är kanske en barnvänlig gårdsplan, så att vi kunde vara ute mycket med barnen, men allt har sin tid och jag vet det kommer en sommar då vi kan både leka och sitta och njuta på vår gård.

Midsommarhelgen hos oss har varit lugn eftersom Adele har haft feber. God mat har vi i alla fall njutit av.
Äntligen har jag kommit igång med hälsosammare vanor. Jag har tänkt ta tag i den biten ett bra tag redan, men inte orkat och haft motivation, istället har det blivit helt tvärtom: ingen motion och sötsaker utan gränser... Men nu är jag igång! Har haft sockerfritt hela veckan och det värsta sötsuget är faktiskt borta. Har också börjat komma mig iväg på ordentliga promenader och igår testade jag t.o.m. att springa lite. Det kändes bra och jättekul, men än ska jag nog vänta med springandet. Det får bli raska promenader istället.

I juli blir det dop för vår dotter och i augusti har Dennis semester så då hoppas vi hinna med några små utflykter hela familjen. Annars tar vi dagen som den kommer, med barnen i fokus!

Vardagen som trebarnsmamma

Det känns som att Elna alltid har funnits i vår familj (och utan henne skulle inte vår familj vara komplett heller), samtidigt som det ibland känns som om det var igår jag kom hem från bb. Tiden är märklig. Så kort ibland, så lång ibland. Kan kännas så olika.
Vardagen rullar på bra här, tycker jag. Jag gör vad jag orkar och hinner och försöker prioritera barnen och bortse från mycket annat runtomkring just nu (därför har jag inte skrivit här heller på länge). Jag tar en sak i taget, påbörjar något, men hinner kanske inte slutföra det. Så är det nu och så får det vara också.

Förlossningsberättelsen

När jag klev upp ur sängen på tisdag morgon förra veckan gick fostervattnet. Jag hade inte alls ont, tog god tid på mig, ringde bb, fixade barnvakt åt Adele och förde Alfred till dagis. Sen körde jag själv iväg till bb och var framme ett par timmar efter vattenavgången. Fortfarande inga sammandragningar.

Jag undersöktes och man kunde konstatera att det rörde sig om "hög" fostervattensavgång (det hade alltså gått hål högre upp) och att jag öppnats 3 cm (så tydligen hade alla sammandragningar och "förvärkar" gjort någon nytta i alla fall). Jag blev intagen på avdelningen, fick ett eget rum och med jämna mellanrum kontrollerades babyns hjärtljud och ev. sammandragningar, men det var lugnt, inga "värre" sammandragningar. På eftermiddagen kom Dennis dit och vi gick i korridorer, upp och ner i trappor och var t.o.m. ut och köra med bilen lite. Fortfarande lugnt.
Jag blev kvar över natten och mitt i natten fick jag antibiotika dropp (för att förebygga ev. infektion i och med lång fostervattensavgång), som jag skulle få var 8:e timme tills babyn var född. Natten var lugn.

Eftersom jag inte hade fått några riktiga sammandragningar ännu på onsdag morgon, så blev det igångsättning via dropp kl. 08:30. Först en liten dos, som successivt ökades varje halvtimme. Först kl. 10:30 började jag känna av lite sammandragningar, men jag hade svårt att avgöra hur allvarliga de var. Jag och Dennis höll telefonkontakt. En timme senare började sammandragningarna göra ont och 12:30 ringde jag Dennis och bad honom komma dit. 45 minuter senare var han där och då hade jag riktigt ont och sammandragningarna kom tätt (ca 2-3 minuter emellan). Barnmorskan såg hur ont jag hade och rekommenderade en varm dusch, men ville undersöka mig först. Någon dusch skulle jag inte hinna med. Jag var öppen 8 cm och det var bara att söka sig till förlossningssalen. "Kan jag få lustgas nu!?" var det första jag sa väl inne i förlossningssalen. Och lustgas blev det och ingen annan smärtlindring. Lustgasen har fungerat ypperligt för mig nu under två förlossningar. Jag kunde t.o.m. skämta och skratta lite mellan de täta sammandragningarna.
Ca 2 timmar senare var jag helt öppen och efter 17 minuters kämpande såg hon äntligen dagens ljus (och ljust var det, för solen sken in genom fönstret), vår fina dotter!! Vilken lättnad, vilken obeskrivlig lycka och glädje!! Tack Gud för vår fina dotter!!

Än en gång fick jag en positiv förlossningsupplevelse, mycket tack vare de hjälpande barnmorskorna och Dennis. Både jag och flickan mådde bra och efter 3 dygn av återhämtning och vila kunde jag åka hem och påbörja livet som trebarnsmor.

Ett ögonblick av närhet

Jag önskar jag kunde spara en stund, ett ögonblick av nuet, då jag lägger mitt ansikte mot vår nyfödda dotters panna, kind eller hår och känner doften av henne. Tänk att kunna ta fram det ögonblicket nån gång senare i livet, kanske mitt i tonårstrotset.. Men det går ju inte. Istället får jag ta tillvara stunderna av närhet, doften av nyfödd och känslan av hennes mjuka hår och lena kind, och njuta så mycket jag kan. För att senare kunna minnas.

Helt ärligt

Hur ofta är människor helt ärliga när de t.ex. bloggar och skriver på facebook? De flesta väljer kanske att skriva något neutralt och alldagligt, kanske inte så djupt och personligt och sällan något negativt (om sig själv eller sitt liv). Men kanske inte alla har det så bra som det verkar... inte varje dag i alla fall... alla har väl dåliga dagar...
Men det är varken lätt eller roligt att skriva om dåliga dagar och erkänna sina egna misslyckanden...

Nu ska jag vara helt ärlig. Helgen var inte alls bra. Den blev inte som jag hade tänkt mig. Jag kunde inte alls njuta av att vara med min familj. Varken jag eller gubben hade någon energi eller lust att hitta på något, men båda var ändå rastlösa och hade tråkigt. Sonen var uppe i varv (han märkte säkert av den dåliga atmosfären) och vi höjde rösten och blev arga om och om igen. Vi hamnade i en ond cirkel av gnäll och skrik och bråk. Som ett ekorrhjul som inte kan sluta snurra. Gårkvällen slutade med att båda barnen var i säng tidigt. Jag la mig i sonens säng tills han somnade och jag grät när jag tänkte på hur helgen varit... och på hur fin han är där han låg och sov i sin säng. Skuldkänslorna malde inom mig.

Hoppas på bättre tålamod, ork, energi och glädje den här veckan!

Helg

Det är ganska länge sen jag har uppskattat helgerna, såsom man gör t.ex. när man jobbar och är ledig på helgerna. Jag tycker att dagarna som hemmamamma flyter ihop, vardag som helg. Speciellt när "vi" renoverade huset, för då var ju Dennis borta både vardagskvällar och helger, så för mig var det liksom ingen skillnad alls att det var helg.

Nu borde jag faktiskt känna av helgen mera. Nu när vi är mera tillsammans. Jag borde förstå att ta tillvara vår gemensamma tid. Njuta av att bara vara. Jag försöker. Får stanna upp och tänka till.

Vi har inga speciella planer för den här helgen. Kanske träffar vi våra vänner på söndagen, om vädret är vackert och jag mår bra och orkar.

Jag hade något mystiskt med mitt ena öga tidigare idag. Det började plötsligt rinna tårar ur det och ömma och värka runtomkring ögat. Lite förkyld är jag, men inte alls mycket. Tack och lov hjälpte panadol och lite vila, så nu är ögat bättre. Får vänta och se hur det blir. Hoppas det bara var något tillfälligt.

Snart blir det "Let´s dance". Är första säsongen jag tittar på det. Förut har jag bara tyckt att det varit ett löjligt program, men nu har jag fastnat... Många som är duktiga i år, tycker jag. Markoolio, Oscar och Håkan är mina favoriter.