Jullov

Nu har vi jullov hos oss. Eller jag och barnen i alla fall. Gubben jobbar nog som vanligt.
Jag klarade mig inte riktigt undan stressen ändå... Är lite besviken på mig själv för det... Jag valde att spendera hela gårdagen i stan med att köpa de sista julklapparna och julmaten... och sakta men säkert kröp den sig på, den där armade julstressen...
Men nu har jag blåst bort den och nu tar jag det lugnt. Det som är gjort är gjort och det som är ogjort får så förbli. Nu ska jag njuta av tiden med min man, mina barn och mina nära och kära, av ljusen, stjärnorna, musiken, blommorna, filmerna, dofterna, maten och godiset.
En riktigt god, mysig, trygg och fridfull jul från mig till dig!

Ingen julstress

Här råder ingen stress. Det märks ju att jag inte tar stress över att blogga heller... Just nu njuter vi av att vara tillsammans. Bara umgås och ta det lugnt. Äntligen!
Har inga måsten inför julen. Någon enstaka julklapp kvar att inhandla, men det hinns nog denna vecka.
Vi hade tänkt tillbringa julafton i vårt hus i år (jag har velat vara bara hemma under julafton de två senaste åren, men eftersom vi bott i en liten lägenhet har det inte blivit så), men efter lite funderande fram och tillbaka blir det ändå inte så. Men jag vet att det blir en mysig julafton i alla fall och nu känns det som att det viktigaste är barnen och familjen! Att barnen har det bra och roligt och att vi får vara tillsammans. Äntligen börjar jag förstå :)

Ps. Jag får inte tiden att stämma. Jag sitter ju inte och skriver om nätterna, det är bara tiden som är fel inställd...

Dålig mamma

Igår hände något som fick mig att känna mig urusel som mamma... Det som inte borde hända, det som inte får hända. Men som hände (och som faktiskt har hänt tidigare *skäms*).
Adele föll ur sin säng. Jag var på nedervåningen, hon sov uppe på vinden i sin säng, jag hörde att hon började vakna till och så DUNS! Jag förstod genast vad som hänt, rusade upp och hittade henne på golvet. Både hon och jag grät. Tack och lov lugnade hon ner sig ganska snabbt och efter en stund i min famn la jag ner henne på golvet och hon började dra sig fram efter sina leksaker. Själv var jag panikslagen och ringde med gråten i halsen till Dennis. Sen ringde jag till sjukhuset för att höra om de ville att jag skulle komma dit och visa henne eller inte. Sköterskan menade att små barn ofta klarar fall rätt så bra, men om hon börjar må illa eller verkar annorlunda på nåt vis så skulle jag absolut komma dit med henne. Vi bestämde att jag skulle avvakta, vänta och se och komma dit om något ändrades. Hon verkade ändå va som vanligt. En kort stund efter samtalet, när hon satt i sin matstol spydde hon och då bestämde jag mig för att ändå åka till sjukhuset med henne, för säkerhets skull.
Tack och lov kunde barnläkaren konstatera att allt verkade helt i sin ordning. Reflexerna m.m. var bra och vi fick åka hem igen.
Jag är glad att jag åkte dit och visade upp henne, annars hade jag bara oroat mig, och jag är ännu gladare över att det gick så bra trots allt. Men skuldkänslor har jag... Hur kunde det hända? Hur kunde jag låta det hända? Varför har vi inte sänkt ner sängbottnet tidigare? Varför gick jag inte upp till henne direkt när jag hörde att hon började vakna?
Jag vet inte. Jag har inga svar. Men nu är sängbottnet i alla fall nersänkt och hon sover skönt i sin säng.
Vår älskade, fina dotter.

Monday morning

Måndag morgon. Känns lite trögt. Alfred vaknade 6:30, så då var det bara att stiga upp.

Vi hade en bra helg, med trevligt besök hos vännerna på lillajul. Barnen var ute lite trots det kalla vädret, jag och Dennis fick gå på stan en stund, vi bjöds på jättegod mat, papporna var iväg på "jumppa" med stora barnen så att de fick springa av sig lite och under tiden njöt vi mammor av en lugn fika- och pratstund. En lyckad lillajul!

Igår blev det en tur till Kokkola. Vi köpte en ljusslinga att ha ute i äppelträdet, en lykta, lite blommor och ljus. Inte helt rofyllt att ha barnen med i butikerna... Det blev inte direkt någon lugn middag på Maggies bar på hemvägen heller...

Trögt eller inte, det gör inget. Jag ska ändå försöka ta det lugnt. Försöka finna julfrid. Orkar inte stressa, vill inte stressa.