fredag 3 maj 2013

Förlossningsberättelsen

När jag klev upp ur sängen på tisdag morgon förra veckan gick fostervattnet. Jag hade inte alls ont, tog god tid på mig, ringde bb, fixade barnvakt åt Adele och förde Alfred till dagis. Sen körde jag själv iväg till bb och var framme ett par timmar efter vattenavgången. Fortfarande inga sammandragningar.

Jag undersöktes och man kunde konstatera att det rörde sig om "hög" fostervattensavgång (det hade alltså gått hål högre upp) och att jag öppnats 3 cm (så tydligen hade alla sammandragningar och "förvärkar" gjort någon nytta i alla fall). Jag blev intagen på avdelningen, fick ett eget rum och med jämna mellanrum kontrollerades babyns hjärtljud och ev. sammandragningar, men det var lugnt, inga "värre" sammandragningar. På eftermiddagen kom Dennis dit och vi gick i korridorer, upp och ner i trappor och var t.o.m. ut och köra med bilen lite. Fortfarande lugnt.
Jag blev kvar över natten och mitt i natten fick jag antibiotika dropp (för att förebygga ev. infektion i och med lång fostervattensavgång), som jag skulle få var 8:e timme tills babyn var född. Natten var lugn.

Eftersom jag inte hade fått några riktiga sammandragningar ännu på onsdag morgon, så blev det igångsättning via dropp kl. 08:30. Först en liten dos, som successivt ökades varje halvtimme. Först kl. 10:30 började jag känna av lite sammandragningar, men jag hade svårt att avgöra hur allvarliga de var. Jag och Dennis höll telefonkontakt. En timme senare började sammandragningarna göra ont och 12:30 ringde jag Dennis och bad honom komma dit. 45 minuter senare var han där och då hade jag riktigt ont och sammandragningarna kom tätt (ca 2-3 minuter emellan). Barnmorskan såg hur ont jag hade och rekommenderade en varm dusch, men ville undersöka mig först. Någon dusch skulle jag inte hinna med. Jag var öppen 8 cm och det var bara att söka sig till förlossningssalen. "Kan jag få lustgas nu!?" var det första jag sa väl inne i förlossningssalen. Och lustgas blev det och ingen annan smärtlindring. Lustgasen har fungerat ypperligt för mig nu under två förlossningar. Jag kunde t.o.m. skämta och skratta lite mellan de täta sammandragningarna.
Ca 2 timmar senare var jag helt öppen och efter 17 minuters kämpande såg hon äntligen dagens ljus (och ljust var det, för solen sken in genom fönstret), vår fina dotter!! Vilken lättnad, vilken obeskrivlig lycka och glädje!! Tack Gud för vår fina dotter!!

Än en gång fick jag en positiv förlossningsupplevelse, mycket tack vare de hjälpande barnmorskorna och Dennis. Både jag och flickan mådde bra och efter 3 dygn av återhämtning och vila kunde jag åka hem och påbörja livet som trebarnsmor.

2 kommentarer:

  1. Va rolit att de gick sådär bra!! Duktiga du! Kramkram

    SvaraRadera
  2. Wow! Duktiga du! Du får berätta allt live sen då vi träffas! Vi e så halv krassliga nu tyvärr, men sen då vi kommer från resan å ni har fått "landa" ordentligt ska jag och Jenny komma ut och titta på lilla prinsessan :) Må så gott! Kram

    SvaraRadera