Varje dag har jag sammandragningar och vissa dagar värker det lite, ibland molar det på, ibland kommer det och går. Varje dag måste jag vara beredd på att det kan vara på riktigt, men ändå vara inställd på att det bara är förvärkar/livmodern som förbereder sig. Det är jobbigt. Jag blir otålig och ofokuserad. Det tar på humöret. Nåväl, jag kan inte annat än vänta och försöka ta det med ro. Allt har ju sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar