Det känns som att Elna alltid har funnits i vår familj (och utan henne skulle inte vår familj vara komplett heller), samtidigt som det ibland känns som om det var igår jag kom hem från bb. Tiden är märklig. Så kort ibland, så lång ibland. Kan kännas så olika.
Vardagen rullar på bra här, tycker jag. Jag gör vad jag orkar och hinner och försöker prioritera barnen och bortse från mycket annat runtomkring just nu (därför har jag inte skrivit här heller på länge). Jag tar en sak i taget, påbörjar något, men hinner kanske inte slutföra det. Så är det nu och så får det vara också.
Elna, va fint!! Kram på dej!!
SvaraRadera