Jag är så trött nu. Igen. Och nej, jag är inte gravid (men på sätt och vis skulle det vara enkelt då, jag menar då vore det ju förklarligt att jag är så trött, men nej, det är sällan enkelt att vara gravid)!
Jag vet inte vad jag ska skylla tröttheten, och framförallt bristen på tålamod, på...
Barnen som tar massor av energi (jag känner sällan att jag räcker till)? Värken och dålig sömn kanske? Är det månne en förkylning på gång (har känt av lite vissa kvällar)? Eller det faktum att jag inte fått till någon löprunda på flera dagar? Eller att jag städade och fixade och donade dagligen i över en veckas tid inför julen, och dit for all energi?
Eller kanske allt detta. Och mycket annat också. Hoppas jag piggnar till snart! (Det hoppas nog resten av familjen också).
onsdag 15 januari 2014
onsdag 8 januari 2014
Nytt år - 2014
Vilken tur att varken jag själv eller någon annan har någon press på mig då det gäller mina skriverier och deras kontinuitet här på min blogg... Nästan 5 månader sedan jag senast skrev och det var ju bara en snabb uppdatering den gången. Jag kan ju försöka skylla på att datorn har krånglat och varit ur bruk ett bra tag, eller så kan jag vara ärlig och säga som det är, att jag absolut inte har prioriterat min blogg och ett tag glömde jag faktiskt bort att jag har en blogg.
Så vad har då hänt (som är värt att skriva om) under de här månaderna? Ingenting känns det som. Men det händer ju varje dag ändå. Jag ska försöka mig på någon form av sammanfattning och kanske orda lite om det nya året och tankar kring det.
Hösten kom, lite vinter kom väl också, men det har jag nästan glömt vid det här laget. Hösten är här ännu känns det som, kommer det någon vinter alls eller ska vi börja vänta på våren nu?
Jag fyllde 30 år, och det är faktiskt inget jag varken hurrar eller buar för. Det känns som vilken annan siffra som helst. 30... 31... 45... 25... ingen skillnad. I vissa situationer känner jag mig som 18 och förundras över att jag faktiskt är trebarnsmamma, i andra kan jag känna mig jätte mammig och tantig och gammalmodig. Jag är glad och lycklig att jag vid 30 år fyllda är gift med en fin man, har 3 underbara barn och ett eget hus. Trots att vardagen är full av allt som hör vardagen till då man har småbarn så hinner jag ändå ha lite egen tid och satsa på mig själv och mina intressen, det får mig att känna tacksamhet och att må bra.
Ganska tidigt började jag för en gångs skull längta efter julen. De senaste åren har jag inte varit så förtjust över julen (mest för att vi bott så trångt och jag inte har haft inspiration och ork till att pynta och fixa, och förra julen trodde jag att jag skulle ha det då vi äntligen flyttat in i huset, men då var vi totalt slut allihopa och ingen orkade bry sig om att varken pynta, baka eller julfixa då). Nu njöt jag av adventstiden. Jag pyntade, städade, bakade lite, fixade och förväntade och planerade. Sen närmade julen sig och då var det inte lika roligt, spännande och förväntansfullt längre. Men den kom i alla fall, vi firade julaftonen hemma hos oss med många nära och kära (som vi har velat i några år, men inte orkat). Vi åt god mat, hade knytkalas, och kanske också för första gången ever så föråt vi oss inte på julaftonen, det gjorde vi på juldagen... Vi blev bjudna på mat, på kaffe, hit och dit. Vi var inte ute så mycket p.g.a. det trista vädret, men vi umgicks inomhus, lekte, spelade spel, och faktiskt har vi haft en riktigt bra jul i år (inte så mkt kaos och bråkiga och skrikiga ungar som har svårt när det avviker från det vardagliga).
Nyårsaftonen firade vi med vänner, utevistelse i en lekpark, god mat och efterrätt. Vännerna åkte hem ganska tidigt så vid tolvslaget låg vi nog i våra sängar (förutom då vi måste gå ner och se och höra då ungdomarna sköt raketer vid bron). Gott nytt år!
Ledighet av olika slag brukar inte rubba på våra barns sovtider (speciellt inte då det gäller tiden då de vaknar på morgonen, den brukar förbli ungefär samma, kring 7 tiden), men under denna ledighet har faktiskt våra sovtider rubbats, på gott och ont, så nu välkomnar jag faktiskt vardagen med dess rutiner igen. Dennis på jobbet, Alfred några dagar i veckan på dagis, flickorna sover sin förmiddagsvila ute i vagnarna och mor får ta itu med hushållsarbetet (som vi unnat oss att försumma under ledigheten). Alles in ordnung.
Det nya året då. 2014. Inga nyårslöften. Men drömmar. Jag vill ta min löpning ett steg vidare. Jag hoppas att min kropp vill som jag. Att den inte strejkar som den gjort ibland under hösten. Det är så tråkigt när jag är så taggad och hjärnan vill, men kroppen och värken sätter stopp. Jag vill gärna delta i något lopp (som tyvärr inte blev av som planerat på nyårsaftonen, jag ångrar nog mig lite ännu). Kanske Brahes bastucup, om jag vågar anta utmaningen. Min dröm är att delta i halvmaraton, men jag tvivlar på att det blir 2014... om inte så blir det 2015, och då blir det nyårslöftet i så fall!
Jag kommer att fortsätta med MI- jumppan på onsdagar (missade inte en enda gång under hösten, I love it!) och på lördagar (men då är det svårare att komma iväg då jag gärna vill umgås med min familj, så jag kommer väl att missa några gånger, men det är helt okej tycker jag). Vi (jag och gubben) äter bra nu (inte ens julen ställde till det speciellt mycket, vi är lätt back on track nu), det kommer vi att fortsätta med för vi mår båda så bra av den kosten. Flera kilon har försvunnit från oss båda. Fine.
Kanske kommer jag att vara lite mer aktiv här på bloggen, men det är heller inget jag lovar.
Varje tisdagkväll kommer vi (jag och gubben turas om) att hitta på något med Alfred och Adele. Varannan tisdag Alfred, varannan Adele. Igår var det debut. Jag och Alfred var till simhallen. Det gick ganska bra (med facit i hand borde vi inte ha småhandlat alls vid Prisma innan - men nya gummistövlar behövde han. Redan vid Prisma började det skalas av på mammas tålamod, speciellt då Alfred sprang undan mamma och absolut inte ville prova gummistövlar och skuffade iväg en äldre mans sparkstötting som jag fick springa efter. Vid simhallsbesöket fanns det alltså lite mindre tålamod kvar än vad som kunde ha funnits, och då vi väl var färdiga i bassängerna och skulle duscha och Alfred kastade någons schampoflaska i golvet för typ 5:e gången, då började det verkligen sina i tålamodslagret). Jag hoppas det går bättre om 2 veckor, då det är hans tisdagkväll igen. Får se vem/vad som hittas på då. På hemfronten hade det inte heller gått så jättebra, båda flickorna var vakna ännu då jag och Alfred kom hem vid 20:30 tiden och alla var då trötta, hungriga och gnälliga. Men en halvtimme senare sov barnen och ytterligare en halvtimme senare sov gubben och kanske ännu en halvtimme senare somnade jag (efter att ha lagt över ett barn från vår säng till sin egen säng och efter att gubben slutat - eller pausat- med snarkandet). We did it! En vecka till nästa gång.
Det blev ändå en uppdatering som får heta duga. Det kan jag gott och väl bjuda på.
So far so long!
Så vad har då hänt (som är värt att skriva om) under de här månaderna? Ingenting känns det som. Men det händer ju varje dag ändå. Jag ska försöka mig på någon form av sammanfattning och kanske orda lite om det nya året och tankar kring det.
Hösten kom, lite vinter kom väl också, men det har jag nästan glömt vid det här laget. Hösten är här ännu känns det som, kommer det någon vinter alls eller ska vi börja vänta på våren nu?
Jag fyllde 30 år, och det är faktiskt inget jag varken hurrar eller buar för. Det känns som vilken annan siffra som helst. 30... 31... 45... 25... ingen skillnad. I vissa situationer känner jag mig som 18 och förundras över att jag faktiskt är trebarnsmamma, i andra kan jag känna mig jätte mammig och tantig och gammalmodig. Jag är glad och lycklig att jag vid 30 år fyllda är gift med en fin man, har 3 underbara barn och ett eget hus. Trots att vardagen är full av allt som hör vardagen till då man har småbarn så hinner jag ändå ha lite egen tid och satsa på mig själv och mina intressen, det får mig att känna tacksamhet och att må bra.
Ganska tidigt började jag för en gångs skull längta efter julen. De senaste åren har jag inte varit så förtjust över julen (mest för att vi bott så trångt och jag inte har haft inspiration och ork till att pynta och fixa, och förra julen trodde jag att jag skulle ha det då vi äntligen flyttat in i huset, men då var vi totalt slut allihopa och ingen orkade bry sig om att varken pynta, baka eller julfixa då). Nu njöt jag av adventstiden. Jag pyntade, städade, bakade lite, fixade och förväntade och planerade. Sen närmade julen sig och då var det inte lika roligt, spännande och förväntansfullt längre. Men den kom i alla fall, vi firade julaftonen hemma hos oss med många nära och kära (som vi har velat i några år, men inte orkat). Vi åt god mat, hade knytkalas, och kanske också för första gången ever så föråt vi oss inte på julaftonen, det gjorde vi på juldagen... Vi blev bjudna på mat, på kaffe, hit och dit. Vi var inte ute så mycket p.g.a. det trista vädret, men vi umgicks inomhus, lekte, spelade spel, och faktiskt har vi haft en riktigt bra jul i år (inte så mkt kaos och bråkiga och skrikiga ungar som har svårt när det avviker från det vardagliga).
Nyårsaftonen firade vi med vänner, utevistelse i en lekpark, god mat och efterrätt. Vännerna åkte hem ganska tidigt så vid tolvslaget låg vi nog i våra sängar (förutom då vi måste gå ner och se och höra då ungdomarna sköt raketer vid bron). Gott nytt år!
Ledighet av olika slag brukar inte rubba på våra barns sovtider (speciellt inte då det gäller tiden då de vaknar på morgonen, den brukar förbli ungefär samma, kring 7 tiden), men under denna ledighet har faktiskt våra sovtider rubbats, på gott och ont, så nu välkomnar jag faktiskt vardagen med dess rutiner igen. Dennis på jobbet, Alfred några dagar i veckan på dagis, flickorna sover sin förmiddagsvila ute i vagnarna och mor får ta itu med hushållsarbetet (som vi unnat oss att försumma under ledigheten). Alles in ordnung.
Det nya året då. 2014. Inga nyårslöften. Men drömmar. Jag vill ta min löpning ett steg vidare. Jag hoppas att min kropp vill som jag. Att den inte strejkar som den gjort ibland under hösten. Det är så tråkigt när jag är så taggad och hjärnan vill, men kroppen och värken sätter stopp. Jag vill gärna delta i något lopp (som tyvärr inte blev av som planerat på nyårsaftonen, jag ångrar nog mig lite ännu). Kanske Brahes bastucup, om jag vågar anta utmaningen. Min dröm är att delta i halvmaraton, men jag tvivlar på att det blir 2014... om inte så blir det 2015, och då blir det nyårslöftet i så fall!
Jag kommer att fortsätta med MI- jumppan på onsdagar (missade inte en enda gång under hösten, I love it!) och på lördagar (men då är det svårare att komma iväg då jag gärna vill umgås med min familj, så jag kommer väl att missa några gånger, men det är helt okej tycker jag). Vi (jag och gubben) äter bra nu (inte ens julen ställde till det speciellt mycket, vi är lätt back on track nu), det kommer vi att fortsätta med för vi mår båda så bra av den kosten. Flera kilon har försvunnit från oss båda. Fine.
Kanske kommer jag att vara lite mer aktiv här på bloggen, men det är heller inget jag lovar.
Varje tisdagkväll kommer vi (jag och gubben turas om) att hitta på något med Alfred och Adele. Varannan tisdag Alfred, varannan Adele. Igår var det debut. Jag och Alfred var till simhallen. Det gick ganska bra (med facit i hand borde vi inte ha småhandlat alls vid Prisma innan - men nya gummistövlar behövde han. Redan vid Prisma började det skalas av på mammas tålamod, speciellt då Alfred sprang undan mamma och absolut inte ville prova gummistövlar och skuffade iväg en äldre mans sparkstötting som jag fick springa efter. Vid simhallsbesöket fanns det alltså lite mindre tålamod kvar än vad som kunde ha funnits, och då vi väl var färdiga i bassängerna och skulle duscha och Alfred kastade någons schampoflaska i golvet för typ 5:e gången, då började det verkligen sina i tålamodslagret). Jag hoppas det går bättre om 2 veckor, då det är hans tisdagkväll igen. Får se vem/vad som hittas på då. På hemfronten hade det inte heller gått så jättebra, båda flickorna var vakna ännu då jag och Alfred kom hem vid 20:30 tiden och alla var då trötta, hungriga och gnälliga. Men en halvtimme senare sov barnen och ytterligare en halvtimme senare sov gubben och kanske ännu en halvtimme senare somnade jag (efter att ha lagt över ett barn från vår säng till sin egen säng och efter att gubben slutat - eller pausat- med snarkandet). We did it! En vecka till nästa gång.
Det blev ändå en uppdatering som får heta duga. Det kan jag gott och väl bjuda på.
So far so long!
onsdag 21 augusti 2013
Jodå, jag är nog kvar
Väldigt glest mellan mina inlägg... vart rusar tiden och dagarna och veckorna och månaderna iväg?!
Snabb uppdatering:
- Hösten börjar vara här, det är skönt tycker jag.
- Jag är bra på gång med motionerandet, klarade utmaningen att promenera 100 km i juli, och augusti utmaningen är att promenera/springa 120 km, jag har också börjat springa lite intervaller nu i veckan, så himla roligt och jag mår så bra av att springa, men än får jag vara försiktig och hålla tillbaka lite.
- Jag har äntligen tagit itu med mina rygg-axlar-nacke-huvud problem, så nu går jag regelbundet till naprapat.
- Alfred är tillbaka på dagis och det mår vi alla bra av.
- Dennis har sin andra (av 8) vecka ledigt nu, terrassbygge på gång.
- Ett väldigt lyckat besök till Ähtäri djurpark ligger bakom oss och framför oss väntar snart en utflykt till Power Park. Eventuellt blir det några andra små utflykter också under Dennis ledighet.
Återkommer... då tid och ork och skrivarlust finns.
Snabb uppdatering:
- Hösten börjar vara här, det är skönt tycker jag.
- Jag är bra på gång med motionerandet, klarade utmaningen att promenera 100 km i juli, och augusti utmaningen är att promenera/springa 120 km, jag har också börjat springa lite intervaller nu i veckan, så himla roligt och jag mår så bra av att springa, men än får jag vara försiktig och hålla tillbaka lite.
- Jag har äntligen tagit itu med mina rygg-axlar-nacke-huvud problem, så nu går jag regelbundet till naprapat.
- Alfred är tillbaka på dagis och det mår vi alla bra av.
- Dennis har sin andra (av 8) vecka ledigt nu, terrassbygge på gång.
- Ett väldigt lyckat besök till Ähtäri djurpark ligger bakom oss och framför oss väntar snart en utflykt till Power Park. Eventuellt blir det några andra små utflykter också under Dennis ledighet.
Återkommer... då tid och ork och skrivarlust finns.
fredag 12 juli 2013
Jag är inte gravid
Idag mådde jag riktigt dåligt. Det är nog längesen jag mått så illa (senast i början av graviditeten med Elna - och nej, jag är inte gravid!).
Jag var och tog blodprov på förmiddagen (på fastande mage, hade inte ätit sen igårkväll, kunde ju inte ens dricka morgonkaffe, jag som annars brukar dricka 2-3 muggar). 4 rör blod fick de av mig. Jag hade Elna med mig. Sen hämtade jag ut ett paket från posten, sen till Prisma och handla mat. När jag handlade bar jag Elna i bärsele på magen. Mina axlar började värka och så småningom kom huvudvärken krypande. Jag handlade i över en timme. Väl framme i kassan märkte jag hur illa jag mådde och hur ont det gjorde i axlarna, nacken och huvudet. En kvinna erbjöd sig att hjälpa mig plocka i all mat i kassarna, tack och lov finns det fortfarande vänliga människor!
Jag snabbåt en smörgås i bilen (men drack inget, för det kom jag på i kassakön att jag hade glömt att köpa och orkade inte gå tillbaka). Hämtade en bakelse från ett konditori, hämtade nycklar av svärmor och körde hem för att bära in och packa upp maten. Mådde riktigt illa. Tog en panadol och kokade kaffe, som jag aldrig drack eftersom jag knappt ens orkade packa upp maten. Men jag var ju tvungen, var också tvungen att spy en gång emellan, så illa mådde jag.
Tack och lov kunde svärmor fortsätta ha Alfred, så att jag kunde gå och sova tillsammans med Adele och Elna, och tack och lov somnade vi alla snabbt och jag mådde bättre när jag vaknade. Huvudvärken var kvar, men försvann nästan helt efter ytterligare en panadol och lite mat. Jobbiga dag!
Imorgon blir det dop för vår Elna! Jag ska stryka våra kläder än ikväll, så att jag inte har så mycket att göra imorgon, för jag vet hur stressade vi ändå brukar bli. Imorgon ska jag göra smörgåsar, resten fixar andra och serveringen är vi också befriade från så imorgon ska vi bara njuta av att vara tillsammans och glädjas över Elnas dopdag!
Jag var och tog blodprov på förmiddagen (på fastande mage, hade inte ätit sen igårkväll, kunde ju inte ens dricka morgonkaffe, jag som annars brukar dricka 2-3 muggar). 4 rör blod fick de av mig. Jag hade Elna med mig. Sen hämtade jag ut ett paket från posten, sen till Prisma och handla mat. När jag handlade bar jag Elna i bärsele på magen. Mina axlar började värka och så småningom kom huvudvärken krypande. Jag handlade i över en timme. Väl framme i kassan märkte jag hur illa jag mådde och hur ont det gjorde i axlarna, nacken och huvudet. En kvinna erbjöd sig att hjälpa mig plocka i all mat i kassarna, tack och lov finns det fortfarande vänliga människor!
Jag snabbåt en smörgås i bilen (men drack inget, för det kom jag på i kassakön att jag hade glömt att köpa och orkade inte gå tillbaka). Hämtade en bakelse från ett konditori, hämtade nycklar av svärmor och körde hem för att bära in och packa upp maten. Mådde riktigt illa. Tog en panadol och kokade kaffe, som jag aldrig drack eftersom jag knappt ens orkade packa upp maten. Men jag var ju tvungen, var också tvungen att spy en gång emellan, så illa mådde jag.
Tack och lov kunde svärmor fortsätta ha Alfred, så att jag kunde gå och sova tillsammans med Adele och Elna, och tack och lov somnade vi alla snabbt och jag mådde bättre när jag vaknade. Huvudvärken var kvar, men försvann nästan helt efter ytterligare en panadol och lite mat. Jobbiga dag!
Imorgon blir det dop för vår Elna! Jag ska stryka våra kläder än ikväll, så att jag inte har så mycket att göra imorgon, för jag vet hur stressade vi ändå brukar bli. Imorgon ska jag göra smörgåsar, resten fixar andra och serveringen är vi också befriade från så imorgon ska vi bara njuta av att vara tillsammans och glädjas över Elnas dopdag!
söndag 30 juni 2013
Helgen
Det som gör den här helgen så bra (utan rangordning):
- att jag fick träffa mina fina vänner igår (våra samtal får mig att reflektera över vad som verkligen är viktigt här i livet)
- att jag lyckades avstå från alla frestande sötsaker igår (jag känner mig stark nu och jag mår så bra utan det söta)
- att Alfred och Dennis hade en bra gårdag tillsammans, med grävmaskins- och traktorkörning och simning (Dennis är mycket gladare när han kan vara ute och dona)
- att Adele är världens gladaste och mest lättskötta unge (jag tror vi är bortskämda med att hon är så lättskött att vi glömmer bort hur smidigt det är att vara med henne)
- att få hålla vår Elna i famnen och njuta av hennes babydoft (äntligen har jag, på riktigt, insett hur snabbt babytiden är förbi att jag nu förstår att njuta av den)
- att vi har klarat oss relativt bra undan en massa skrik, gnäll och bråk
- en glad mamma -> en glad pappa -> glada barn :)
- regnet och den lägre temperaturen
- mina promenader
- min fina man och våra tre underbara barn (när jag hör om ngn annan som har det svårt, har sjukdom eller ohälsa i familjen får det mig att stanna upp och tänka: "vi är ju lyckligt lottade, vi har ju det faktiskt bra")
- att jag fick träffa mina fina vänner igår (våra samtal får mig att reflektera över vad som verkligen är viktigt här i livet)
- att jag lyckades avstå från alla frestande sötsaker igår (jag känner mig stark nu och jag mår så bra utan det söta)
- att Alfred och Dennis hade en bra gårdag tillsammans, med grävmaskins- och traktorkörning och simning (Dennis är mycket gladare när han kan vara ute och dona)
- att Adele är världens gladaste och mest lättskötta unge (jag tror vi är bortskämda med att hon är så lättskött att vi glömmer bort hur smidigt det är att vara med henne)
- att få hålla vår Elna i famnen och njuta av hennes babydoft (äntligen har jag, på riktigt, insett hur snabbt babytiden är förbi att jag nu förstår att njuta av den)
- att vi har klarat oss relativt bra undan en massa skrik, gnäll och bråk
- en glad mamma -> en glad pappa -> glada barn :)
- regnet och den lägre temperaturen
- mina promenader
- min fina man och våra tre underbara barn (när jag hör om ngn annan som har det svårt, har sjukdom eller ohälsa i familjen får det mig att stanna upp och tänka: "vi är ju lyckligt lottade, vi har ju det faktiskt bra")
söndag 23 juni 2013
Snabb uppdatering i midsommartid
Det är ganska fullt upp hos oss just nu, därför hinner/orkar jag inte skriva här så ofta.
Vardagen rullar på, jag tycker det går ganska bra faktiskt. Det som fattas oss mest nu är kanske en barnvänlig gårdsplan, så att vi kunde vara ute mycket med barnen, men allt har sin tid och jag vet det kommer en sommar då vi kan både leka och sitta och njuta på vår gård.
Midsommarhelgen hos oss har varit lugn eftersom Adele har haft feber. God mat har vi i alla fall njutit av.
Äntligen har jag kommit igång med hälsosammare vanor. Jag har tänkt ta tag i den biten ett bra tag redan, men inte orkat och haft motivation, istället har det blivit helt tvärtom: ingen motion och sötsaker utan gränser... Men nu är jag igång! Har haft sockerfritt hela veckan och det värsta sötsuget är faktiskt borta. Har också börjat komma mig iväg på ordentliga promenader och igår testade jag t.o.m. att springa lite. Det kändes bra och jättekul, men än ska jag nog vänta med springandet. Det får bli raska promenader istället.
I juli blir det dop för vår dotter och i augusti har Dennis semester så då hoppas vi hinna med några små utflykter hela familjen. Annars tar vi dagen som den kommer, med barnen i fokus!
Vardagen rullar på, jag tycker det går ganska bra faktiskt. Det som fattas oss mest nu är kanske en barnvänlig gårdsplan, så att vi kunde vara ute mycket med barnen, men allt har sin tid och jag vet det kommer en sommar då vi kan både leka och sitta och njuta på vår gård.
Midsommarhelgen hos oss har varit lugn eftersom Adele har haft feber. God mat har vi i alla fall njutit av.
Äntligen har jag kommit igång med hälsosammare vanor. Jag har tänkt ta tag i den biten ett bra tag redan, men inte orkat och haft motivation, istället har det blivit helt tvärtom: ingen motion och sötsaker utan gränser... Men nu är jag igång! Har haft sockerfritt hela veckan och det värsta sötsuget är faktiskt borta. Har också börjat komma mig iväg på ordentliga promenader och igår testade jag t.o.m. att springa lite. Det kändes bra och jättekul, men än ska jag nog vänta med springandet. Det får bli raska promenader istället.
I juli blir det dop för vår dotter och i augusti har Dennis semester så då hoppas vi hinna med några små utflykter hela familjen. Annars tar vi dagen som den kommer, med barnen i fokus!
onsdag 22 maj 2013
Vardagen som trebarnsmamma
Det känns som att Elna alltid har funnits i vår familj (och utan henne skulle inte vår familj vara komplett heller), samtidigt som det ibland känns som om det var igår jag kom hem från bb. Tiden är märklig. Så kort ibland, så lång ibland. Kan kännas så olika.
Vardagen rullar på bra här, tycker jag. Jag gör vad jag orkar och hinner och försöker prioritera barnen och bortse från mycket annat runtomkring just nu (därför har jag inte skrivit här heller på länge). Jag tar en sak i taget, påbörjar något, men hinner kanske inte slutföra det. Så är det nu och så får det vara också.
Vardagen rullar på bra här, tycker jag. Jag gör vad jag orkar och hinner och försöker prioritera barnen och bortse från mycket annat runtomkring just nu (därför har jag inte skrivit här heller på länge). Jag tar en sak i taget, påbörjar något, men hinner kanske inte slutföra det. Så är det nu och så får det vara också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)