Vädret

Blev en lugn lördag igår, men jag kom mig ut en stund med barnen i alla fall, trots det blåsiga vädret.
Jag hade sett fram emot sol idag och enligt smhi ska det klarna upp och t.o.m. bli sol på eftermiddagen. Det hoppas jag, då blir det nog att fara ut med barnen. När jag tittar ut nu lockar det inte att gå ut alls.

Planlöst

Inga speciella planer, varken för idag eller för helgen. Kanske borde man ha det, så att man vet vad man ska göra.. Risken finns att jag lämnar inne och sitta annars.. Jag hoppas på sol i alla fall (ser lite lovande ut till söndagen), så kanske jag kommer mig ut. Alfred har fått låna skidor, dom måste han få åka mera med i helgen.

Jag längtar efter våren, värmen och mindre kläder att klä på mig och barnen, efter att va utan gravidmagen (även om jag älskar att bära ett liv i min mage, men den gör mig så tung, klumpig och svårrörlig), efter besök i parken med lek och mellanmål utomhus, efter promenader och andra uteaktiviteter. Och jag längtar efter att få se Dig, som just nu bor i min mage, efter att få hålla Dig i mina armar och lära känna Dig.

Trevlig helg!

30+3

Rådgivningsbesök idag. Allt ok, men jag var ju tvungen att berätta om min enorma trötthet. Hon tyckte inte det var riktigt okej, man ska inte känna sig sååå trött. Har man sovit bra och länge, ska man vakna pigg och utvilad. Det gör jag sällan.
Mitt Hb var ändå 121, så det är knappast orsaken till tröttheten. Jag får remiss till blodprov för att utesluta brist på ngt, t.ex. B12 (som kan orsaka trötthet och nedstämdhet).
Jag hänger kvar, trött men försöker orka, en dag i taget :-)

Jag är ingen robot

Det är ett tag sen jag skrev sist.. Vart rusar dagarna iväg?

Jag tycker att jag har börjat få lite mera energi, men är nog fortfarande trött. Men bara jag orkar med det vardagliga; laga mat, vara med barnen, gärna komma mig ut med dem, plocka undan och städa lite, tvätta och vika kläder, så är jag nöjd. Bara det rullar på. Vi behöver inte ta itu med alla väntande projekt just nu, om vi inte orkar. Vi tar det sen då vi orkar,vill och har tid. Och det är okej. Vi har ju trots allt två livfulla barn som behöver vår tid och energi. Lillen i magen gör sig också påmind varje dag, och jag får påminna mig själv om att ta det lugnt och vila allt emellanåt, då det finns tillfälle. "Jag är ingen robot" brukar mina barn få höra, ibland flera gånger per dag.

Ett litet projekt i taget

Jag ska försöka få något litet gjort varje dag. Ska sätta upp små mål, små sysslor att göra varje dag. Ett litet projekt i taget. För jag lämnar bara och sitta, blir tröttare och slöare och mer apatisk om jag inte gör något alls (även om det är skönt för stunden, men sen mår jag inte bra av det). Jag mår inte heller bra när vardagssysslorna lämnar och huset är fullt av tvätt, smuts, damm och saker är överallt utom där de ska vara. Jag märker att det också stressar mig att vi har så mycket ogjort här ännu efter flytten (många ouppackade påsar och lådor, hyllor och skåp som borde skruvas m.m.). Jag har försökt att inte bry mig, för det fungerar ju att bo ändå, men det maler på i mitt bakhuvud ändå. Jag vill ju få det fint, mysigt, hemtrevligt och personligt, men än är det långtifrån som jag vill ha det här hos oss.
Men babysteps, babysteps...

Så idag har jag städat wc:n här nere. Check!
Ska ännu städa wc:n där uppe.
Imorgon ska jag dammsuga och skura golven här nere.
På fredag golven där uppe.
På lördag röja i lekrummet och hoppas att gubben orkar skruva ihop ett skåp (som jag behöver för att kunna ta fram babykläderna, det börjar snart bli dags för det också. Kanske är det "boa in sig" syndromet som börjar ta vid allteftersom förlossningen närmar sig.)
På söndag ska jag vila, som Gud tänkte det.

Fastlagstisdag

Gårdagen blev faktiskt bättre, så min inställning har betydelse. Till min egen förvåning bakade jag både bröd och fastlagsbullar på förmiddagen och eftermiddagen tillbringade vi med min bror och pappa. Vi tjuvstartade med fastlagsbullar redan igår, så egentligen borde jag hoppa över idag.. Min mage skulle tacka mig då, den mådde inte så bra av bullarna..

Jag har lovat Alfred att vi ska fara till fastlagsfirandet i byn ikväll. Har ännu inte bestämt mig om jag skall fara på vattenjumppan innan (jag hinner nog, men det blir lite tight-blir att gå ut direkt jag kommer hem i så fall). Vattenjumppan är veckans höjdpunkt, som jag ogärna missar. Jag blir så glad av det, får lite mera energi och motivation också.

Ny vecka

En ny morgon, en helt ny vecka. Nu ska jag försöka vara positiv. Att jag är trött kan jag inte glömma eller dölja, men jag kan ju välja att försöka vara positiv. Det är nog enklare på alla sätt att vara då. Jag ska glädja mig åt de små saker jag orkar göra (och inte bli deppad över det jag inte får gjort).
Kanske borde jag boosta med massor av frukt och grönsaker också...

Tack till mina vänner som förstår, stöttar och uppmuntrar!